sandrasgolf.blogg.se

Ja, vad ska man säga? Nu har vi lämnat 2015 och klivit in i 2016. Jag vill börja med att tacka alla som följt och stöttat mig under den gångna säsongen, det stödet är ovärdeligt. Tyvärr kom det ingen sammanfattning av året innan klockan slog tolv, men jag tänkte att jag kunde bjuda på en nu. 

 

2015 var ett år som fylldes med upp och nergångar, med och motgångar, många tårar och skratt. I januari, februari och mars hände det inte så mycket, jag kämpade på med försäsongsträning, alltså fys och svingteknik. Försökte spendera tid med mina nära och kära, alla vänner och familj mellan pluggandet och tränandet och livet flöt väl på rätt bra. Jag tappade tyärr bort mig själv lite under denna tid, jag var inte riktigt där till 100 procent utan allt jag gjorde var lite halvhjärtat. Men tack vare underbara vänner och familjen som alltid fanns där för mig tog jag mig igen det och kom tillbaka. 

I april bar det iväg till Turkiet med golfklubben, då jag var assisterande tränare. Det var en otrolig upplevelse, bör tilläggas att jag aldrig varit utanför Sveriges gränser innan den resan. Det bjöds på god mat, bra väder, fantastisk golf och underbart sällskap. Det skrattades och skojades på kvällarna och tränades och spelades på dagarna. I Maj drog tävlingssäsongen igång, jag började på Skandia Tour Riks på en blåsig Mauritzberg GK, på inspelet fick vi kämpa mot riktigt tuffa vindar men som tur var minskade vinden när det var dags för tävling. Började helt okej de första 36 hålen, med några kostsamma missar som det brukar kunna bli i början av säsongen. Under de sista 18 hålen hittade jag spelet och avslutade med en -2 runda, då jag sköt -4 på baknian. Detta resulterade i en andraplats och uppflyttning till Elit. Denna gick av stapeln på Borås GK sista helgen i Maj. Vi bjöds på grått och ganska så trist väder, men inte allt för mycket regn under de två tävlingsdagarna. Jag slog bollen bättre än jag någonsin gjort tidigare, men var riktigt iskall med puttern så fick inte alls ihop scoren. Detta var en stor besikelse då puttningen under tidigare säsonger varit en av mina starka sidor. 

 

Efter helgen i Borås följde studentveckan, en vecka då jag kollade på vänner som gick på balen, umgicks med min underbara klass och bara njöt. Den 5 Juni tog jag den efterlängtade STUDENTEN!! Det var en av det bästa dagarna i mitt liv. Den 6 Juni bar det av till ett kallt och regnit Umeå tillsammans med ett gäng juniorer från klubben, det var dags för första NVGF tävlingen för året. Vi fick kämpa i regn, vind och några ynka plusgrader, men vi överlevde. Dag två bjöd på betydligt trevligare förhållanden och bättre scorer. Tyvärr ledde denna helg till en seg och långdragen förkylning som gjorde att jag tappade nästan tre veckor av spel och träning. När jag piggnade till och hade orken att svinga klubban ordentligt var det dags att pröva nya klubbor, och jag är fantastiskt nöjd med mina nya Cobra Fly-Z+ järnklubbor och driver. Spelade även en JMI tävling på Haninge GK, en bana som jag trivs väldigt väldigt bra på. Där slutade jag på en andra plats med två relativit stabila 79 rundor. 

 

Därefter spelade jag några mindre tävlingar och tränade på som vanligt. Jag har även jobbat endel i shopen ute på klubben, vilket har varit fantastiskt trevligt. Jag har även varit lägerledare på två tjejläger och ett utvecklingsläger tillsammans med NVGF. Det är fantastiskt att se träningsviljan och gläjen hos de yngre. 

I Juli spelade jag min första lagtävling tillsammans med mamma, nämligen Deturs tävling, spelformen var greensome och vi vann tack vare att mamma alltid håller sig på banan. Priset var en resa till Turkiet som kommer gå av stapel till våren. Spelade även fjärde omgången av skandia tour, denna gång på Lindköpings GK. Tyvärr regnade en av dagarna bort, så tävlingen fick avgöras på 36 hål under fredagen. Fick inte alla bitar att falla på plats där heller.. men det fanns vissa glädjeämnen i alla fall. Stressade hem på lördagmorgon för att hinna spela KM, kan säga att man blev riktigt blöt, då det regnade konstant. Men vad som inte dödar, det härdar. På söndagen stod jag som vinnare av KM, men tyvärr stämde inte spelet denna gång heller. Inför femte omgången fick jag ont i ryggen, så tappade en vecka med träning där, vilket var tungt. Men spelade på fantastiskt fina Hooks GK, men spelet stämde inte där heller, men då var det puttningen som räddade scoren så nångonting hade hänt. Besvikelsen var stor när det kändes som att det fanns så mycket mer att ge, så mycket slag att hämta. Efter besvikelsen på Hooks var jag med som en av ledarna på en damsatsning som klubben har, under två helger kunde vi köra grönakortet kurser med 80 taggade damer. Måste säga att det är fantastiskt att se att intresset är så stort bland damerna. 

Säsongen avslutades med sista omgången på skandia, denna gång på Ystad GK i början av September, det är den första och hittils ända tävlingen med internationella spelare och cut som jag spelat. Det var en upplevelse i sig bara det, det bjöds på hårda vindar (21 m/s) och snabba greener vilket jag inte är van vid.. Efter två dagar med svajigt spel stod det klart att jag missade cuten och därmed var tävlingssäsongen över. 

 

Efter det har jag varit tävlingsledare på snösvingen, varit i Spanien med klubben och spelat på utmanande och vackra banor och kämpat på med träningen. Jag har kämpat på på gymmet, tränat svingteknik och jobbat på det mentala. Jag har spenderat tid med familj och vänner och bara försökt ta vara på tiden. 

 

Som ni förstår har det varit en säsong som varit upp och ner, både spelmässigt men också personligt, då det hänt mycket utanför golfen som påverkat mig negativt. Denna minst sagt svajiga säsong med uteblivna resultat gjorde att jag började tvivla på mig själv och min förmåga att spela golf. Allt kändes ju bättre, jag slog bollen bättre än ifjol, närspelet var bättre, det mentala kändes bättre, varför blev inte scoren bättre, varför var jag inte högre upp i resultatlistorna? Dessa negativa tankar, plus allt som hände utanför golfen gjorde att jag var beredd att lägga ner satsningen, jag hade helt enkelt tappat tron på mig själv. Så en fin dag i slutet av Augusti satte jag mig ner tillsammans med Micke och Esko och sa som det var, att jag tappat sugen, jag var less på de uteblivna resultaten, att jag inte fick det att stämma på tävling, ja allt egentligen. Men någon gång under det samtalet hände det någonting inom mig, jag hade lättat på trycket och delat med mig av vad det var som störde mig, vad som låg och skavde inombords, vad som var tufft helt enkelt. Och bara det att jag fick dela med mig av det, fick ventilera mig och prata om det gjorde att det inte längre kändes så svårt. Vi bestämde att jag skulle köra säsongen ut, eller jag bestämmde det och efter det var det inte längre lika svårt, det var lättare att träna, det kändes inte lika jobbigt att ställa sig på rangen längre utan glädjen och kärleken till spoten var tillbaka. Jag spelade bara en större tävling efter det samtalet och det var i Ystad och trots att resultatet inte var sådär fantastiskt bra så var jag nöjd. Jag hade tyckt att det var roligt igen, nervositeten inför tävlingen, spänningen på första tee, ja allt som gjorde att jag fastnade för sporten kändes roligt igen. Träningen är rolig igen och nu har jag hittat motivationen till satsningen igen. Så min tyngsta säsong hittills har också varit den säsong som jag lärt mig mest. Jag vill rikta ett stort tack till min tränare Micke och till Esko som hjälper mig med det mentala, för att ni hjälpt mig genom denna säsong, nu laddar vi för säsongen 2016.