sandrasgolf.blogg.se

Jag vet jag vet, börjar vara samma ursäkt varje gång nu. Men tyvärr är det så det ser ut, då jag inte har någon dator tillgänglig förutom pappas då han är hemma.

 

Men nog om det, i mitt förra inlägg lovade jag er mina tankar och känslor kring förra säsongen. Under försäsongen jobbade jag mycket med det mentala tillsammans med Micke, Esko och Sanna. Jag kan säga att jag tror att det har hjälpt mig väldigt mycket under stora delar av säsongen då jag inte grävde ner mig så djupt när resultaten uteblev. I mitten av Mars for jag på ett träningsläger till otroligt vackra och fantastiska Korineum Golf, på Cypern tillsammans med pappa. Där blev det två veckor fyllda med träning, mer träning och rätt många härliga golfrundor. Då var livet på topp, det var så härligt att se bollen flyga genom luften och jag njöt verkligen av varje sekund. Livet var på topp och även om spelet inte alltid var så bra så var golf foligt och jag fick en bra känsla inför säsongen. Lite ledsen, men ändå otroligt nöjd for jag hem till Skellefteå för tre veckor hemma innan det bar av till nästa läger, denna gång i Bulgarien med mamma i två veckor. En otroligt fin anläggning, med tre trevliga banor, men tyvärr lite tråkigt väder. Där kom säsongens första breakdown, då jag blev less på att scora dåligt även om spelet kändes så mycket bättre än tidigare säsonger. Jag är en person som måste få reagera, ibland så måste jag få ut frustration, negativitet och besvikelse ur systemet. Det är saker jag oftast tar ut på mig själv, då jag kan vara ganska självkritisk. Under denna resa fick jag även ont i ryggen, så det var inte alls så roligt där ett tag.

 Sammanfattningen av försäsongen var att det kändes otroligt bra, sen inte alls bra. Jag är ändå stolt över attt jag inte gav upp då, utan fortsatte jobba med alla bitar, främst det mentala.

 

Tävlingssäsongen började bra, med en vinst i otroligt dåliga förhållanden nere på Flommen Gk. Då kändes det bra, jag hade lyckats fokusera på rätt saker och inte låtit vädret hindra mig från att prestera. Däriftån gick det utför, både med det mentala och spelet. Jag började fokusera på fel saker, jaga resultat och trycka ner mig själv. Till en början kunde jag hantera motgångarna och mindre bra resultat för att jag vet att man har bättre och sämre dagar, men när mer än halva säsongen hade gått utan att det hade hänt något började tålamodet tryta, jag föll tillbaka till att trycka ner mig själv och var nästan beredd att lägga ner. Men som tur är har jag otrolig bra stöd i både familj, tränare, mentaltränare, kompisar och alla på golfbanan, så jag forsatte kämpa.

 

Efter många dåliga resultat på tävling, uppgivenhet och besvikelse vände det. Jag fick ordning på spelet och hittade en strategi för att klara det mentala. Jag började rädda viktiga par, sänka rätt många birdies och scora betydligt bättre. Jag avslutade säsongen på ett fantastiskt sätt, med en vinst och en sjundeplats, där scoren varit riktigt bra och spelet kändes bra. Golf var helt enkelt roligt, jag var tillbaka.

 

Säsongen 2016 var alltså upp och ner, bra i början, sämre i mitten och bra i slutet. Den var även otroligt lärorik och jag har utvecklats så mycket både som människa och golfare. Jag har lärt mig så mycket om mig själv och hittat många nycklar för att slippa trycka ner mig själv. Jag har lärt mig av mina motgångar, gjort jobbet och kommit ut starkare på andra sidan.

 

Det var nog det om säsongen 2016, nu blickar jag framåt mot 2017 och nya utmaningar. Första utmaningen blir att flytta, så det kommer vara fortsatt bloggbrist någon vecka till då jag har fullt upp med att hinna med jobbet, träningarna och packandet av flyttkartonger.

Det var allt för nu, jag ska försöka bättra mig med bloggandet när flytten är klar. Tills dess, svinga lugnt.